Tomas Gustafson
Trashtalk hör till sport och är en del av det psykologiska spelet, men det finns gränser. I Mästarnas mästare som Svt sänder så tycker jag att Patrik Sjöberg snarare blir någon slags parodi på sig själv. Det är knappt att han öppnar munnen utan att tracka någon annan. Han känns mer som en pubertal 15-åring, mycket snack men lite verkstad. Tomas Gustafson tröttnade och ville bli utmanad av Sjöberg men åkte tyvärr på stryk, skulle vilja säga att Sjöberg med sin längd hade en fördel men han vann och det kan man inte ta ifrån honom.
Filmen med Tomas Gustafsons karriär var annars kvällens höjdpunkt. Jag själv var inte påtänkt då han tog sitt första OS-guld 1984 och hans två senare guld i OS 1988 så längtade jag ut. Men trots att jag inte har några minnen från hans tid så satt jag ändå och rös när bilderna då han går i mål på 5000 och 10 000 meter visades. Det är de personliga porträtten av mästarna som fastnar och man inser att man tydligare verkligen borde njuta och ta in ögonblick som Gustafsons guld.
På fredag börjar OS!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Bra inlägg!
Håller med helt och fullt angående Sjöberg, å andra sidan så han vara ännu störigare om han körde samma snack och faktiskt gjorde bra ifrån sig på tävlingar någon gång. Nu måste man väl ändå räkna med att han gör det lite med glimten i ögat... Men omogen skulle jag säga är ett rätt träffande ord.
Trackback
