boonsport

Marcus Hellner och Anders Södergren gör ett kanonjobb för att hålla klungan på avstånd så länge de kunde. Otrolig laginsats som slutar med en spurt ifrån Marcus Hellner utan dess like. De andra har inte en suck utan flyger nästan bakåt av vinden som Marcus lämnar bakom sig. Att sedan Johan Olsson sedan spurtar in och tar ett brons känns underbart, en fjärdeplats i de läget hade inte varit rättvist! Maken till lopp har jag aldrig sett. Jag trodde länge att det aldrig kunde hålla utan var övertygad om att täten skulle komma ikapp och ta sig förbi och Sverige skulle åter vara sådär jobbigt nära som vi varit flera gånger i detta OS. När de till slut är ikapp så tror jag att de skiter sig men Johan Olsson visar att han inte tänker ge sig utan en stor kamp. På upploppet så är Marcus Hellner obeveklig och Johan Olsson kämpar till sig ett brons. De knutna nävarna och skriken ifrån de svenska herrarna gör att ögonen blir mer blöta än vanligt. Ibland frågar jag mig varför, men kvällar som denna får mig att inse att känslorna, rysningarna, glädjen och tårarna som framkallas under lopp som dessa är varför jag skriker mig hes och sitter uppe om nätterna! Detta är idrott när den är som bäst. Jag och mitt sällskap skriker oss hesa i den lilla lägenheten på 21 m2 men kvällar som denna tror och hoppas jag att grannarna är uppe och tittar och om inte så får de ha överseende för detta händer bara vart fjärde år. Att sedan få se Per Elofsson stå och gråta i direktsändning får mig att återigen bli blöt i ögonen efter att jag till slut lyckats torka tårarna.